Vi står stilla,
Molnen stannar upp,
Floden har flytt,
Nu är sandbotten bar.
Bortom all tid - mot någonting nytt.
Fruktan och hopp - melanfori.
Vi lovade varann en evighet,
Jag gav dig en sommar (eller två),
Jag minns inte längre.
Jag borde inte bry mig längre.
Giftet har gjort blodet surt,
Och hjärtmuskeln vek.
Jag väljer sömn över var dag.
Mitt hår har vissnat kring tinningarna.
Blicken min bleknar för varje dag.
Sanden byggs upp, maskineriet saktas ned.
Min evighet; min enda dag stannar,
Sommaren fick glänsa bortom vintrarna.
En tid för avslut, en tid för överlevnad.
Livets jargong har ärrat oss båda.
Allt som finns kvar - ett blekvitt nätverk,
Av barlagda rötter och brända hjärttrådar.